Allt är försent
Vad jag än säger så blir det fel.
Men sanningen är att det är inte mig
som du behöver för att göra dig hel.
I alla fall
är du inte det som saknas mig
men jag hoppas du förstår att
jag fortfarande tycker om dig.
Du är min bästa vän
Att få vara din vän livet ut
hoppas jag, men inte mer än en kram
på ett tag.
Det finns någonting varken du eller någon annan vet om
nämligen så är socialfobi är en del
utav mig.
Hoppas du förstår
och inte tycker att jag har
ljugit för dig.
För jag tog åt mig
utav dina vackra ord, dem värmde,tröstade & gjorde mig lugn, precis som jag sa.
Problemet var att min kropp låste sig ett skal byggdes upp och jag fanns inte längre kvar.
Jag trodde du skulle vara
vägen ut, få närkontakten
med någon att för en gång skull kännas rätt. Men återigen
följde jag strömmen i hopp
på något bättre, men med ett resultat utav att allt gått
så jäkla snett.
Jag minns inget mer än innan och dagen efter. Undertiden allting sker, ser jag det utifrån.
Jag förtjänar det inte, trivs inte, finns inte
Som att min kropp var ett skal som bara var till låns.