Vad vet jag och vad vet jag inte..
Jag orkar inte bry mig, jag vill inte bry mig, måste jag det då?
Kanske, kanske inte.
Kärlek är svårt och kan såra en väldigt hårt, kärlek kan vara svår att styra, precis som vänskapen eller livet.
Jag ler och känner mig lycklig, du och jag är lika med sant,
Men i nästa sekund står jag och vajar över havets kant
Jag är inte lika säker som jag ser ut att vara, jag är inte lika stark som alla beskriver mig, jag gömmer mig bakom dig, mitt andra yttre skal som kallas Jag.
Hur kan man förlåta en främmande människa om man inte kan förlåta sin bästa vän? det är fortfarande en fråga som jag inte har fått svar på än
Vad kommer att hända nu svaret på den frågan har bara du.
Det finns inget öde allt har en mening och svaret på varför problemet är bara att hitta det.
Alla gör vi misstag men det betyder väl inte att man aldrig kan förlåtas?
Hur kan man känna sig äldre och besviken över att ha upplevet så mycket mer än en annan person som är 17år?
Borde man inte var glad över att ha hunnit med så mycket på så få år, eller är det bara ett sätt man tänker då man blivit äldre.
Säg inte att jag aldrig kommer klara det, att det är försvårt, att något är omöjligt.
Inget är omöjligt, inget är försvårt bara jag får lösa det på mitt sätt, jag kommer att klara det så sluta klaga.
Jag vill hjälpa till, jag vill att du skall få en del av mitt hjärta så att vi kan hjälpa varandra och göra världen ljusare tillsammans.
Det finns för mycket frågetecken i mitt liv för att jag skall kunna ha tid och leta upp o få svar på allt, det får mig ibland att bara vilja ge upp, bara försvinna. Jag känner mig så osäker på vem jag är eller vem jag borde vara.
Jag vet att det är inte så livet fungerar, men just hur det fungerar är det inget som kan svara på
Jag orkar inte bry mig, jag vill inte bry mig, måste jag det då?
Kanske, kanske inte.
Kärlek är svårt och kan såra en väldigt hårt, kärlek kan vara svår att styra, precis som vänskapen eller livet.
Jag ler och känner mig lycklig, du och jag är lika med sant,
Men i nästa sekund står jag och vajar över havets kant
Jag är inte lika säker som jag ser ut att vara, jag är inte lika stark som alla beskriver mig, jag gömmer mig bakom dig, mitt andra yttre skal som kallas Jag.
Hur kan man förlåta en främmande människa om man inte kan förlåta sin bästa vän? det är fortfarande en fråga som jag inte har fått svar på än
Vad kommer att hända nu svaret på den frågan har bara du.
Det finns inget öde allt har en mening och svaret på varför problemet är bara att hitta det.
Alla gör vi misstag men det betyder väl inte att man aldrig kan förlåtas?
Hur kan man känna sig äldre och besviken över att ha upplevet så mycket mer än en annan person som är 17år?
Borde man inte var glad över att ha hunnit med så mycket på så få år, eller är det bara ett sätt man tänker då man blivit äldre.
Säg inte att jag aldrig kommer klara det, att det är försvårt, att något är omöjligt.
Inget är omöjligt, inget är försvårt bara jag får lösa det på mitt sätt, jag kommer att klara det så sluta klaga.
Jag vill hjälpa till, jag vill att du skall få en del av mitt hjärta så att vi kan hjälpa varandra och göra världen ljusare tillsammans.
Det finns för mycket frågetecken i mitt liv för att jag skall kunna ha tid och leta upp o få svar på allt, det får mig ibland att bara vilja ge upp, bara försvinna. Jag känner mig så osäker på vem jag är eller vem jag borde vara.
Jag vet att det är inte så livet fungerar, men just hur det fungerar är det inget som kan svara på.
