Ingen pride
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, hur mycket jag egentligen vill dela med mig utav.
Men på något sätt har jag ingen annan stans att skriva ned detta på.
Jag är en blyg, tystlåten, introvert person som håller det mesta för mig själv, speciellt privata saker.
Så att gå på Pride parader och kämpa för min och mina vänners rättigheter är aldrig något som direkt varit något jag längtat efter. Acceptansen absolut, men inte hypen kring allting. Vi ska alla kunna vara dem vi är med stolthet alla dagar om året. Sen är pride givetvis något så mycket större än bevis på kärlek och ett sätt att visa vem man verkligen är men det känns på något sätt ändå så fack belagt.
Jag skulle gått i paraden idag, om jag inte vore sjuk vill säga, och säkerligen hade det varit en upplevelse. Och troligen kommer det även till att bli så framtida år då jag bestämmer mig för att vara mer delaktig under pride veckorna.
Men just nu.. känner jag mig bortkommen, även där jag borde passa in och höra hemma. Ibland folk och vänner som är som jag, nästan i alla fall. För även för dem, verkar det så enkelt, så självklart.
Det handlar inte om att jag inte vet vem jag är, att jag inte hittat rätt person, eller inte vågar berätta vad jag verkligen vill.
Jag önskar bara att det fanns fler som jag, som jag visste om, någon mer än bara hbt.