Vadå så ont att man blir illamående, jo nu minns jag.
Detta är inte träningsvärk, detta är plågeri. Att ens kropp kan göra så ont att man ständigt mår illa, är rastlös, osocial och vet inte vart man ska bli hän, hade jag glömt. Man anpassar sig och ställer om väldigt fort och det är så det ska vara. Man ska leva på det positiva, inte det negativa. Trots att enorma mörka tankar, drömmar och minnen kring denna extra enorma smärta som invaderat min kropp, men som försvinner om ett par dagar, säger jag istället som min bästavän: Läkarbesöket härom dagen blev A+ men resultatet ger jag ett C- för fasen att må såhär och planera in en tid en dag innan man ska sitta på möte, ha trevligt och vara social. Inte så genomtänkt, men men, vad gör man inte. Livet rullar vidare.