Vad ska jag skriva när jag inte kan vara mig själv?
"Ja men du är ju inte äkta.."
Nej, inte fullt ur. Och när jag inte kan vara mig själv på den plats som är min tillflykt då verkligheten är för tung, vet jag inte längre om min uppdatring här är lika viktig.
Lite så känns det att gå tillbaka in hit och få ihop en bra text för er att läsa. Jag vill inte lägga ned, att blogga är min hobby, min chans att fly, ett plats att minnas. Men ändå är en ny portal uppstartad för... Femte gången? Samt som jag vet om varför jag startar om på nytt, undrar jag fortfarande varför jag inte kan stå för det jag tänker och känner. Varför kan jag inte hålla mig till en sak och slutföra den? Vad är jag rädd för? Det är min blogg, mina ord, mina skapelser. Tycker andra inte om det, behöver dem inte läsa.
Jag har en tendens till att göra precis allt för att vara alla till lags, till och med så att jag själv stryker med på tåget. Även om jag vet att man inte alltid kan vara alla till lags är det mer eller mindre omöjligt att göra det med en blogg.
Men ändå så tror jag inte att det är där punkten ligger i att jag startar om på nytt igen och igen och igen.
Med lite fundering tror jag att det inte finns ett syfte med min blogg, jag har inget speciellt budskap att förhålla mig till, så kanske ska det bli just så att det som skrivs blir noveller, dikter och välfunderade tankar som hamnar här, medan mina innersta tankar får stanna inombords. Eller också bara skita fullständigt i vad folk säger.