Aden
Timmar går, utan att jag gör någonting. Bara sitter. Skäms, gråter och vill förändra allt. Vill raka av mig håret, byta ut min garberob och trivas i det jag bär till 100%, bli bra på sminkningar, bära klänning med gott samvete, bära slips med gott samvete. Vem är jag nu då?Ett fåtal ihopsatta bokstäver som bildar ett ord, ett namn, mitt namn. Hur kan det göra så ont, hur kan det plåga mig så djupt, när jag så sällan hör det. Jag har alltid varit stolt, men nu lik som för två år sedan, kvävs jag utav det. En kram, en kyss, en natt i samma säng, fan jag känner mig så jävla instängd. Två år sedan hen visade sig i spegeln, men återigen står jag här i fel kropp.
Jag hör inte hemma där jag är, det jag känner, det jag väljer. Smink är fint, hen också, kärleken, sättet hen beter sig, Minou. Vad finns att välja, vad finns att förstå.
Jag vill finna kärleken, men visste fan inte att det var såhär det skulle gå. Mitt hjärta skaver, min själ gör ont, mitt namn.. det plågar mig