Inlärnings svårighter
Och är med ch
Stock är med ck
Förlåt men hur ska ni ha det
Tjej är med tj
Kjol är med kj
Eller är det tvärtom, hjälp hur var det?
ladda blir lada, skapa blir skada, jag har svårt att se skillnaden..
Är en del utav av en låt och jag känner så väl igen mig. Ett eller två S, e eller ä, redovisa inför andra, läsa långa texter blir suddiga, svarta, eller får en annan innerbörd. Hur många gånger jag skriver om mina inlägg här på bloggen ska vi inte ens tala om. Att göra bort mig, säga fel, läsa fel, vad ska de andra tycka, vad står det? Jag förstår inte. Jag minns inte vad jag just läst, vad är det jag ska redovisa, är ständigt något som finns i mitt huvud. Övning ger färdighet och jag driver denna bloggen för att göra mig bättre. Men skadorna, sjukdommarna finns ändå alltid där, vad det nu är.
Jag är inte dys.. dyslektiker (jobbigt ord att stava) även om man kanske skulle kunna tro det och jag ibland önskade att så var fallet. Då skulle alla förstå.
Nu, lik som alla andra gånger i livet är jag fast i gråzonen, det är inte värt att förklara för ingen kommer att förstå. Jag har en hjärnskada ifrån födseln, som gör min vänster sida svagare och kallas spastisk cerebral pares diplegi med vänster övervikt, enkelt förklarat för att någon nogulunda ska förstå. Hur min kropp faktiskt fungerar, vad som i hjärnan är fel, hur stor inlärningssvårighet jag egentligen har, går inte att förklara på 10 minuter, därför blir det oftast aldrig sagt.
När jag tänker tillbaka på det hela är det ett dumt beslut att inte möte blev inbokat med skolan som alla andra tidigare år. Men det är också det som fått mig att bli fröken utanför. I år ville jag inte bli henne. Jag tyckte jag hade diciplin på mig själv, men inser nu att det inte räcker. Jag har alltid gjort mitt bästa och det har funkat, men också för att skolan har vetat och jag har fått det jag behöver.
Men det gör mig också så frustrerad över denna jävla gråzonen jag ständigt befinner mig i. Jag kan inte säga att jag har dyslexi, för det har jag inte, även om det är nära och många punkter som är snarlika.
Varje dag är en kamp, både emot mig själv och omvärlden. Jag vill bli bättre på att tala, uttrycka mig, kunna läsa och framföra det på ett bra sätt. Och jag vill att andra ska kunna göra det, utan att behöva bli kränkta av lärare, elever eller andra medmänniskor. Jag vill kunna stå upp för mig själv och låta andra stå upp för sig själva, sina drömmar och mål, trots svårighterna.