En vit lögn när allt känns hopplöst är okej
Dagarna hemma blev flera än de som spenderades i skolan och ångesten av att inte kunna fullfölja steg.
För finns ingen lösning måste jag kanske stänga den dörren i livet, det är jag medveten om, men vägrar inse.
Jag har aldrig varit så glad som under denna tiden, det är äntligen nu jag lever mitt liv, men med ständig hjälp av andra för att jag i detta nu, är fast och inte ens kan ta mig till skolan gör mig så maktlös. Jag vill inte förlora kapaciteten att gå för evig framtid, och ingen är den andra lik, men rädslan finns absolut. Men också viljan. Jag har hjälpmedel men använder gärna inte dem. Vilket är för och nackdelar. För att tacka nej till hjälpmedel en dag stärker mig, samt som det kan göra mig sämre. De vita lögnerna, ångesten och sömnlösheten fortsätter..Förhoppningsvis inte så länge till.