Poem 9
Sist jag vandrade dessa gator kände jag ånger och skamm
Levandes på tomt kylskåp i en lägenhet full med damm.
Häromdagen åkte jag hem och lämnade bostad lycklig och glad
Planerna sprudlade och jag blev äntligen mitt sanna jag
Paniken och stressen över mina uppgifter fortsätter öka
Men mina drömmar blir allt klarare för mitt inre har slutat spöka.
Jag kan äntligen sova igen och känna mig pigg
Tre månaders period, snälla säg att detta var mitt års sista trigg.
Allt skulle hända, tog även tåget tillbaka till byn.
Utan det minsta ånger, sorg eller önskan om skyn.
Varje stund var underbar och varje leende gjorde min dag
Inser nu hur mycket jag har missat, på att inte vara jag.
Jag minns inte, kan inte heller förstå
Att jag inte kunde vakna upp, utan bara lät det gå.
Detta var inte första, inte heller sista gången, det är jag väl medveten om
Kan dock inte för allt i världen se när den dagen kommer, när jag får min nästa dom.
Jag vet hur elak jag var, att jag höll på att förlora allt och inte tyckte jag förtjänade dethär.
Att ni fortfarande stod kvar vid min sida och höll min hand och visade vad äkta vänskap är.
Så många snedsteg och tomma luckor, misstag och hårda ord, så mycket jag inte minns.
Överröst med förståelse, kärlek och förlåtelse, tro mig nu, jag är så glada att ni alla finns.