Poem
Sir, take a seat please. Tell me a story of your past I've never heard before.
Ingen av oss vet vad vi vill, hur vi tar oss dit eller hur vi fixar det som gick i kras.
Men vi går i samma spår, sida vid sida, det kunde varit vi, så dem sa.
Den perfekta kärlekshistorian, allt annat än vår
Tusentals, förlåt, skratt, skämt, har lämnat våra läppar under dessa åtta år.
Du är den första som får veta, den första som lärde mig vad vänskap verkligen var.
Så hur kan jag ha förlorat något, vilja ha något, jag redan har.
Vi kände varann så väl att en blick i den andras blåa ögon sa allt.
Jag saknar dig, även om finns precis här och ger mig mer än tusenfallt.
Slösar jag min tid på ett mönster som inte går att förändra ens idag
Du tror inte på det, men återigen, vi har aldrig varit i lags.
Så kanske är vi helt okej ändå, kanske är det så det ska ské
Lev, andas och du gör min dag, genom att bara le.